Jag kollade just på ett avsnitt av Lyxfällan, det där avsnittet som Vanita är med i (hur gullig är inte hon då? I adore her!). Medan jag kollade på programmet började jag må mer och mer illa, tillslut insåg jag varför - jag är likadan! Jag har dock inte (har aldrig haft och kommer förhoppningsvis aldrig att ha utan en inkomst) skulder så skyhöga som hon hade, 180 000 kronor! Det är liksom 0 in, 180 000 ut. Jag har haft skulder som på högst låg på 11 000 kronor. Jag har haft turen att hamna i en familj med en väldigt givmild farmor och farfar, samt pappa. Självklart är alla i min familj givmilda, mamma, syster, fabror, mormor osv, men pappas sida har det lite bättre ställt om man ska säga så, så jag har aldrig behövt betala av dessa själv utan farmor och farfar har alltid hjälpt mig med pengar. Jag har inte berättat om mina skulder för dem förrän jag fått kravbrev från inkasso eller (tyvärr) kronofogden, alltså alldeles för sent.

Just nu har jag skulder runt kanske ca 4000 kronor, eftersom att jag aldrig lär mig att sluta shoppa på internet.. Det är så lätt att klicka hem och få en faktura en månad senare. Saken är den att jag har haft pengar varje månad att betala för sakerna, men när jag har pengar är jag snål och har därför valt att betala av dessa. När jag nu flyttat till London så har jag liksom inte koll på mina räkningar här hemma i Sverige och har förlitat mig litegrann på mina föräldrar. Fyfan vad jag är omogen inser jag just nu medan jag skriver detta. Varför ska min familj gå och betala för massa skitsaker jag beställer på nätet?

Hur som haver, det jag ville komma fram till är att jag blir så himla inspirerad av programmet, framförallt av det med Vanita, eftersom att hon har samma problem som mig. Jag vill langa in pengar genom att sälja saker och bara BOOM, ta bort skulderna. Det kan gå, väldigt snabbt.

Fyfan, jag sitter här och skriver vad jag vill åtstadkomma, ändå vill jag inte lägga mina födelsedagspengar på det, som täcker i stort sett allt, för kanske behöver jag dem till saker i London, kanske behöver jag dem ifall något skulle hända. Det är så lätt att skriva att man ska göra si och man ska göra så, men det är så svårt att ta tag i saker och se det från den logiska sidan. Jag säger det, jag är fan inte logisk någonstans!

Min plan just nu är att spara pengar från min lön i London och skicka över till pappa så han kan betala in allting åt mig, samt måla fler tavlor och sälja (kanske är lite svårare att få sålt i London där jag inte har världens största kontaktnät, men ändå). Åh fy vad pengar kan vara både så himla underbart och lyckogivande, men samtidigt så dåligt och ångestfyllt.

Sätt er aldrig i skuldskiten, vad ni än gör, och gör framförallt inte som mig, som tror stenhårt på att vinna minst 10 000 på trisslotter... Plötsligt händer det, aldrig.




Finns det någon annan som har det så som jag, med skulder hit och dit och ett grovt shoppingberoende som tar över en, om bara för någon minut, tveka inte att höra av dig till mig, anonymt eller inte, kommentar eller mail ([email protected]). Kanske kan vi peppa varandra och ge tips, råd och idéer, men framförallt, banka lite vett i skallen på varandra.