fortsättning på sjukhistorien

Hej på er!

Jag har inte skrivit på länge och därför inte uppdaterat hur allting går med min halsböld, för inte trodde ni väl att det var över? Hell no. Har sedan sist varit ett par turer inne på ÖNH akuten pga smärta och svårt att svälja. Har fått utskrivet antibiotika i 2 omgångar, först en 10 dagars kur och nu senast en 14 dagars kur. Första kuren gick jättebra, det "försvann" som det skulle och jag trodde ju att jag blivit frisk igen. 5 dagar efter avslutad kur drog det igång igen. När jag började på min 14 dagars kur hände ingenting, det blev inte bättre men heller inte värre. Åkte in till ÖNH ännu en gång där de undersökte mig och beslutade sig för att jag skulle bli opererad. Yes, tänkte jag. Nu slipper jag skiten. Jag har dock fortfarande inte fått min remiss men efter vad som hände igår så lovade dem att den skulle skyndas på och jag blev samtidigt flyttad att ha min operation i Ystad. 
 
Nu ska ni få höra om mitt helvetes dygn jag hade igår. Allt började i söndags. Jag gick som vanligt till jobb klockan 15.00, mådde sådär, inte jättedåligt men heller inte på topp. Kände att jag mådde illa och blev mer och mer snurrig efter att tiden gick. Smärtan i halsen kom och gick lite hur den ville. Tänkte att jag behövde äta någonting pga illamående, så  jag beställde mig en stek från vårt kök. 2 tuggor fick jag ner innan jag gav bort min mat till en kollega. Började må mer och mer dåligt och när jag ställde mig i baren efter att ha "ätit" så berättade 2 kolleger att jag bara blev blekare och såg sämre ut hela tiden. Därefter blev jag hemskickad efter ett visst övertalande (jag hatar att sjuka mig och gå hem från jobb). 
 
Väl hemma knaprade jag i mig alvedon och väntade på att må bättre. Jag ringde till 1177 som bara gjorde mig irriterad, då dem inte kan någonting. Inget blev bättre så jag gick tillslut ner till vårdcentralen och hörde vad jag skulle göra, om det var lönt att åka till akuten? Eftersom att jag redan fått remiss till operation kan de inte göra mer än ge mig medicin. De skrev ut starka smärtstillande till mig (morfin). Så jag knaprade i mig några såna under kvällen och mådde hyfsat bättre. Trött blev jag och jag somnade ganska bra.. Vad skönt, tänker kanske ni? Men där har ni helt fel..
 
Dagen efter (igår morse alltså) vaknar jag av att jag ligger och skakar. Måste tillägga att jag fryser väldigt sällan, jag är väldigt varm av mig mesta tiden. Jag hackade bokstavligen tänder och gick och hämtade mina två filtar i soffan. Så där låg jag, i pyamas, två filtar och ett duntäcke och ingenting hjälpte. Jag försökte somna om men hade så ont i min hals att varje gång jag svalde eller vände på huvudet så ilade det en smärta upp från mandlarna. Dum som jag är så tänkte jag inte på att jag kunde ta ALVEDON, så jag låg där och led ett tag innan jag tillslut ringde ÖNH akuten. Jag är ett ganska välbekant ansikte hos dem nu och fick en akut tid kl. 13.30. Eftersom att jag aldrig haft feber innan i samband med denna sjukdomen så ringde jag mamma så hon fick gå med mig, var rädd att jag skulle svimma eller något då hela världen snurrade emellanåt. 
 
13.30 var vi på plats och denna gången behövde jag inte ens vänta på min tur, dom kallade in mig direkt. Läkaren denna gång var samma kvinnliga läkare jag hade när jag åkte in akut första gången och skulle tömma bölden. Henne gillar jag! Hennes första ord: "Det var inte kul att se dig igen!" Jag hoppas och antar att hon menade på att hon trodde jag blivit frisk. Hon undersökte mig, tog tempen som låg på 39 graders feber (inte konstigt jag mådde piss) och sedan började hon diskutera lite om medicinen. Jag behövde helt klart få en annan sorts medicin eftersom att antibiotikan jag gått på i snart 2 månader inte hjälpt mig. Fick även veta att op blivit flyttad till Ystad.
 
Jag fick därefter lägga mig i ett rum där de satte in en kanyl i armen på mig och jag hatade det lika mycket som jag gjorde sist jag låg inne på sjukhuset och blev som ett litet barn igen. Fick en mugg med kortisontabletter som jag svepte innan det var dags att få penicillin rakt in i blodet. Det kändes kan jag lova.. Efter att jag fått den dosen började jag må riktigt illa, fick en spykopp men som tur är behövde jag aldrig använda den. Mamma sprang ner på pressbyrån och handlade en kanelbulle åt mig och efter det mådde jag prima. Hade ju inte ätit någonting sen den där steken på jobb dagen innan. 
 
De tog blodprov på mig, 3 hela fina rör och jag fick även ta en alvedon och en diklofenak. Låg kvar i rummet i cirka 2,5-3 timmar och väntade på svar ifall jag skulle bli inlagd eller inte. Under tiden gick massa sköterskor förbi och en frågade om det var jag som var Sabrina. Ja svarade jag då, och då sa hon att det var henne jag hade pratat med på telefon tidigare den dagen. Haha, alla vet vem jag är där. 
 
Fick svar på snabb sänkan som visade att jag låg lite över, alltså att jag har en infektion i kroppen, dock var den inte alarmerande och infektionskliniken tyckte inte att jag behövdes läggas in (TACK!). Mitt fall är lite hopplöst just nu och de gör allt de kan för att min operation ska bli framflyttad så snart som möjligt.  Även om det är irriterande att gå runt och va sjuk såhär mycket så är det skönt att veta att de gör allt de kan. 
 
Tillslut drog dom ut min äckliga kanyl och vi fick gå hem. Gick direkt till apoteket där jag fick hämta ut diklofenak och kåvepenin, förhoppningsvis funkar det denna gången! Har svårt att sova om nätterna och så fick med mig lite sömntabletter, dock fick jag ta hela FYRA igårkväll för jag kände inte ett piss av dem. Tror medicinen kan ha slått ut dem. 
 
Idag mår jag helt okej, förutom att jag är så himla varm i ansiktet, det ser ut som att jag har blivit bränd i solen också, jätteröd är jag om kinderna, men febern är nere och tempen hamnade på 36.6 senast jag kollade. 
 
Så vad händer nu? Jag har ingen aning, väntar bara på att få min remiss och operation..
 
Vi hörs igen när något nytt har hänt!
 
S


Kommentarer
Adriana Papac

Fin blogg! Kika gärna in på min :)

2013-03-27 @ 22:48:45
URL: http://adrianapapac.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0