30 dagar med personliga sanningar
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Okej, nu ska jag skriva om ett sista speciellt ögonblick och då får det bli ett riktigt bra ju! Det bästa ögonblicket i mitt liv måste vara den 24:e maj 2008. Det var dagen då min fina systerdotter föddes. Min syster hade gått exakt 3 veckor över tiden och hon låg på BB och de försökte starta värkarna på henne. Hon ville inte komma ut dock den lilla skiten så det fick bli ett akut kejsarsnitt eftersom att min syster hade fått i sig så mycket medicin att det kunde vara skadligt för barnet. Jag och hennes farmor satt utanför BB och väntade och väntade, tillslut kollade vi in i korridoren och då såg vi kära Daniel, Tindras pappa som tyvärr inte finns med oss längre<3, komma gåendes med en liten bebissäng. Eftersom att det var kejsarsnitt fick vi inte komma in och se henne men Daniel kom ut och visade oss bilder på kameran. Både han och hans mamma grät av glädje, jag stod och bara log så fin hon var! Två dagar senare fick jag träffa henne, min älskade lilla skitunge. <3
Hennes händer (och fötter) var så äckliga i början, eftersom hon var 3 veckor sen så började hon att ömsa skinn så hade typ 5 lager skinn som skulle av, såå äckligt haha :(
En bild på Tindra och hennes älskade pappa Daniel.
Vi saknar dig oerhört, vila i frid <3
Passar henne just nu och hon sitter och hostar sönder i soffan, hatar när hon är sjuk. Hon fick alvedon i rumpan innan och hon satt och kved ett tag och sa "Moster, jag har ont i gumpalallan" <3 Älskade lilla tös.
Såhär ser hon ut idag, lilla pose-tjejen:
Okej, nu ska jag skriva om ett sista speciellt ögonblick och då får det bli ett riktigt bra ju! Det bästa ögonblicket i mitt liv måste vara den 24:e maj 2008. Det var dagen då min fina systerdotter föddes. Min syster hade gått exakt 3 veckor över tiden och hon låg på BB och de försökte starta värkarna på henne. Hon ville inte komma ut dock den lilla skiten så det fick bli ett akut kejsarsnitt eftersom att min syster hade fått i sig så mycket medicin att det kunde vara skadligt för barnet. Jag och hennes farmor satt utanför BB och väntade och väntade, tillslut kollade vi in i korridoren och då såg vi kära Daniel, Tindras pappa som tyvärr inte finns med oss längre<3, komma gåendes med en liten bebissäng. Eftersom att det var kejsarsnitt fick vi inte komma in och se henne men Daniel kom ut och visade oss bilder på kameran. Både han och hans mamma grät av glädje, jag stod och bara log så fin hon var! Två dagar senare fick jag träffa henne, min älskade lilla skitunge. <3
Hennes händer (och fötter) var så äckliga i början, eftersom hon var 3 veckor sen så började hon att ömsa skinn så hade typ 5 lager skinn som skulle av, såå äckligt haha :(
En bild på Tindra och hennes älskade pappa Daniel.
Vi saknar dig oerhört, vila i frid <3
Passar henne just nu och hon sitter och hostar sönder i soffan, hatar när hon är sjuk. Hon fick alvedon i rumpan innan och hon satt och kved ett tag och sa "Moster, jag har ont i gumpalallan" <3 Älskade lilla tös.
Såhär ser hon ut idag, lilla pose-tjejen:
Kommentarer
Trackback
